I lördags höll Åsa Romson sitt sommartal, där hon efterlyste debatt om klimatet. [till Reinfeldt]: "Säg tid och plats så kommer jag och vi tar debatten". Två dagar senare skriver Lena Ek en debattartikel i SvD som riktar sig till Margot Wallström (tydligen tippad miljöminister vid regeringsskifte. Var det bara jag som utgick från att det var utrikesministerposten som var aktuell för henne?! Vem skulle göra det bättre är Margot?!). Debattartikeln avslutas i vilket fall med "Du är välkommen att höra av dig om tid och plats för debatt om vad våra olika regeringsalternativ innebär för miljön och klimatet. Jag kommer." Did she just..?
Nej, det är ingen blinkning till Åsa Romson då Ek inte är intresserad av Romson utan av Wallström, det är bara en pinsam retorisk stöld (eller ett sammanträffande, who knows, men det ger oavsett stöd för min tes att höger- och vänsterretorik malts ner till en enda röra). Jag gillar det här exemplet: det synliggör den retoriska "stöld" som ständigt sker mellan högern och vänstern. Skillnaden är att den här stölden är mer klumpigt genomförd än andra då den är nästintill ordagrann. Man tar så mycket av varandra att man tillslut skapat sig ett väldigt snävt retoriskt utrymme som alla partier trängs på. Resultatet är att partiledardebatter blir ett maraton i vem som flest gånger och med mest eftertyck kan säga att de vill ha MINDRE PAPPERSARBETE FÖR LÄRARNAAAA!
Jag efterlyser lite hardcore ideologisk debatt, tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar