November

November flyttade in i mig. Känslan av: varje gång man slår på datorn en uppdatering som måste göras. Finnar som dyker upp och vägrar försvinna. Ställer in träningspass. Känns som att ha mens i en månad och har: mens i en månad. Som att man väntar och väntar på att vattnet ska koka upp men man inser att sladden inte är isatt. Känslan av att tappa saker på golvet hela tiden. Att vakna täppt i näsan på natten. Att alltid vara trött. Att ringa läkaren för att man är så trött och att läkaren säger (asskeptiskt): ”är det något som har hänt eller?” och man blir så osäker att man inte bokar in någon tid utan viftar bort det, alla är väl trötta i november, hahah. Att brandlarmet går precis när man äntligen har fått tag på läkaren så att man måste springa ut för att inte få hörselskada. Håret som är för tjockt och överallt. Tygpåsen som glider av axeln och hörlurarna som glider ut öronen.  Att Spotify plötsligt loggar ut av sig själv och att man inte kommer ihåg kombinationen användarnamn lösenord. Att ha köpt två ”cykellyktor” för hundra kronor som är totalt värdelösa, de sitter inte på något bra sätt så måste köpa nya men har inte råd. Böcker som man inte borde ha kunnat låna för att de är referensex måste lämnas tillbaka. Uppsatsen som måste skrivas. Två soltimmar på tjugo dagar. Det är orimligt.