[samhälle] Ingen har dött precis här

Jag och en kompis var på ljusmanifestation för de nigerianska offren i Boko Harams senaste massaker för en dryg vecka sedan. En tjej kom fram och frågade lågmält vad det var som hade hänt. Vi förklarade att det var minnesstund för offren i Boko Harams senaste massaker, 2000 människor dog. ”Jaha,” sa tjejen, ”för det står en ambulans där borta, och så alla ljusen här, jag trodde.. jaha, så en minnesstund alltså. Då är jag med.” ”Jaha!” Utbrast jag. ”Du trodde.. nej ambulansen är orelaterad. Det är ingen som har dött!”

Det tog cirka en sekund innan jag hörde hur det lät. Ingen som har dött? Eh, jo, typ TVÅTUSEN människor bara. ”Ingen har dött precis här,” försökte jag rädda situationen och skrattade lite. (Skrattade? Skrattade!) Det blev så fel. Men tjejen pustade ut. ”Då släppte klumpen i magen” sa hon, ”eller ja, men ni fattar.” Och så gick hon.

Ja, jag fattar. En lättnadens suck: ingen familjemedlem som dött, ingen klasskompis. Men ändå: skevt. Ingen Uppsalabo, men 2000 nigerianer. En lättnad?

Inget ont mot den här tjejen. Hennes reaktion på många sätt är den mest naturliga; klart att man en blöt torsdagkväll på väg hem från, säg, träningen, i första hand vill försäkra sig om att inga nära och kära omkommit på stora torget i Uppsala. Problemet blir när hela nyhetsrapporteringen rättar sig efter samma tankemönster, när hela nyhetsapparaten tänker precis som jag sa: det är ingen som har dött, i alla fall inte här.

För i samma veva som terrorattentaten i Frankrike pågick kom det fram att upp emot 2000 nigerianer omkommit i vad som antas vara Boko Harams hittills värsta massaker. Nigerias president Goodluck Jonathan fördömde tidigt Parisdåden i ett offentligt uttalande – anmärkningsvärt med tanke på att han sällan (läs: i princip aldrig) gör offentliga uttalanden när Boko Haram kidnappar eller massakrerar nigerianer. Istället fumlar han med siffor, 150 menar han, uppemot 2000, säger alla andra. Inte bara västvärldens nyhetsrapportering tycks vara lite skev – tanken om att terroroffer i Frankrike är viktigare att skriva och tala om än terroroffer i Nigeria tycks vara en idé som självaste Nigerias president anammar. 

Nyhetsrapporteringen är inte obefintlig men går inte att jämföra med den som rådde under Parisdåden. Av delvis förklarliga skäl: Paris är lättåtkomligt och kryllar av reportrar, Nigeria är ett mer svåråtkomligt land. Men jag efterlyser ändå samma blödande helsidesrubriker som trycktes upp under Parisdåden. TVÅTUSEN. Kan vi ta en stund och känna in den siffran. Offren i Paris, och de i Nigeria, är trots allt människor av samma kött och blod. Konstigt att det är något man ska behöva konstatera.