Alfons, ”Kort kjol”, och nu Suzanne Osten… I en
tid av inspirationscitat och positive thinking-fascism tycks vi bli främmande
inför och fientliga mot allt som inte är happy-happy, det vill säga, det svåra
och jobbiga. Och det tillämpar vi på barnen. Suck, detta förminskande av barn!
Barnen kommer snart nog få veta att vi bor i en stor och orättvis värld, att
det finns sådana saker som skilsmässa, död, fysisk och psykisk sjukdom,
fattigdom och krig.
Nej, jag menar inte att vi ska föreläsa för fyraåringar om trafficking, men att inte låta fjortonåringar se en film om en flicka med en schizofren mamma är att svika de unga, det är att säga till barn och unga som lever med psykiskt sjuka föräldrar att: ni får klara er själva.
Litteraturen, filmen och teatern måste finnas som stöd och som ett sätt för barn och unga (och alla) att förstå sin omvärld och sig själv. Så istället för att isolera barn från alla jobbigheter, borde vi inte ge dem ett språk för att kunna bearbeta dessa jobbigheter? Eller som Meg Rosoff skriver: "Give a child an unpalatable truth and she will figure out a way to process it. But "protect" her and the ghosts will whisper in her ear."
Nej, jag menar inte att vi ska föreläsa för fyraåringar om trafficking, men att inte låta fjortonåringar se en film om en flicka med en schizofren mamma är att svika de unga, det är att säga till barn och unga som lever med psykiskt sjuka föräldrar att: ni får klara er själva.
Litteraturen, filmen och teatern måste finnas som stöd och som ett sätt för barn och unga (och alla) att förstå sin omvärld och sig själv. Så istället för att isolera barn från alla jobbigheter, borde vi inte ge dem ett språk för att kunna bearbeta dessa jobbigheter? Eller som Meg Rosoff skriver: "Give a child an unpalatable truth and she will figure out a way to process it. But "protect" her and the ghosts will whisper in her ear."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar