Kanske är passade att kommentera hela Emma Watson-cirkusen
då jag faktiskt delade hennes tal förra veckan. För det har blivit lite av en cirkus. Speciellt
pr-kuppen är ett stort frågetecken. Hanna Fahl skriver bra: ”Man hotar alltså en människa med att sprida privata bilder,
för att visa det vidriga med att hota någon med att sprida privata bilder,
vilket måste vara den mest korkade och missriktade ”social media marketing”
någon utfört sedan den sorgliga och ödesdigra dag då konceptet ”social media
marketing” uppfanns/knackade sig ut ur det osande infekterade drakägg som Satan
ruvat på i helvetet.” Haha.
Anyhow. Kritik mot talet har kommit från alla möjliga håll
och den mest relevanta aspekt är väl denna: att Emma Watson säger det
uppenbara, det feminister har vetat sedan kampen inleddes, det vill säga, att
feminism inte är synonymt med manshat. Detta är förstås sant och jag kan förstå
frustrationen. Feminister har jobbat med frågan längre än vad Emma har vandrat
på jorden, samtidigt som Emma i egenskap av kändis kan gå upp på en scen, "state the obvious" och höjas till skyarna.
Men så länge det Emma säger inte är felaktigt
utan bara uppenbart (vilket jag anser), så menar jag också att det
finns ett värde i att ena den stora massan människor, vilket talet tycks ha
gjort. För oss feminister må det Emma säger vara uppenbart, för andra mindre uppenbart.
Men i tider av ökad högerextremism och kvinnofientlighet är det viktigt att
begreppet feminism får en positiv laddning. Och för att detta ska ske måste man
arbeta på flera fronter samtidigt. Emma Watson och den stora
scenen fyller trots allt en viktig funktion här. Förhoppningsvis leder det till fördjupad
debatt. Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar