I vår tid av tv-serieinflation måste serieskaparna hela tiden ta till nya medel för att fånga tittaren. Vinjetten är det första (eller bland det första) som möter tittaren, och blir en ”portal till andra världar”, som Kerstin Gezelius skrev i DN för några år sedan. Vinjetten sätter stämningen, speglar ämnen, teman, miljö eller karaktärer, och ger efter några avsnitt en känsla av igenkänning och kontinuitet. Och somliga gör det förbannat bra! Här är mina fem favoriter.
5. True Detective
Vinjetten till (obs! Den första säsongen av) True Detective är mycket estetiskt tilltalande. Den är på många sätt som serien, finstämd och blygsam. Den kastar sig inte i ansiktet på tittaren utan har självförtroendet att låta tittaren komma till den och långsamt sugas in. Sättet som bilderna går in i varandra är klockrent, det är ett enkelt koncept som också fångar lite av seriens essens: upplösandet av gränser, till exempel mellan godhet och ondska, kriminalitet och laglydighet.
Vinjetten till (obs! Den första säsongen av) True Detective är mycket estetiskt tilltalande. Den är på många sätt som serien, finstämd och blygsam. Den kastar sig inte i ansiktet på tittaren utan har självförtroendet att låta tittaren komma till den och långsamt sugas in. Sättet som bilderna går in i varandra är klockrent, det är ett enkelt koncept som också fångar lite av seriens essens: upplösandet av gränser, till exempel mellan godhet och ondska, kriminalitet och laglydighet.
4. True Blood
Få vinjetter har gjort mig så taggade som denna. Den är på många sätt motsatsen till True Detective-vinjetten, den försöker just fånga tittaren från den första rutan, och lyckas. Låten är catchy, bilderna är intresseväckande. De är inte tagna från serien utan är frånkopplade bilder på religiösa grupper, träskmarker, Ku Kux Klan, nakna kroppar, förruttnelse. Det stärker den allegoriska läsning av serien som jag alltid tycker gjort de första två säsongerna intressanta – i vilken man kan förstå den som en serie om religion, drogmissbruk, sexmissbruk, masspsykos, segregering och radikalisering, där den utstötta gruppen vampyrer kan läsas som en marginaliserad grupp som vilken annan.
Få vinjetter har gjort mig så taggade som denna. Den är på många sätt motsatsen till True Detective-vinjetten, den försöker just fånga tittaren från den första rutan, och lyckas. Låten är catchy, bilderna är intresseväckande. De är inte tagna från serien utan är frånkopplade bilder på religiösa grupper, träskmarker, Ku Kux Klan, nakna kroppar, förruttnelse. Det stärker den allegoriska läsning av serien som jag alltid tycker gjort de första två säsongerna intressanta – i vilken man kan förstå den som en serie om religion, drogmissbruk, sexmissbruk, masspsykos, segregering och radikalisering, där den utstötta gruppen vampyrer kan läsas som en marginaliserad grupp som vilken annan.
3. Westworld
Denna vinjett gör pastisch på en skapelseberättelse. Det första vi ser är vad som ser ut som en sol som stiger, men vi inser snart att det är en lampa i ett labb. Westworld är en artificiell värld, liksom de som bebor den, och skaparen leker Gud. Vi får se en människorobot konstrueras, steg för steg, på samma sätt som ett piano strängas. Flera gånger ser vi närbilder på ett öga, själens spegel. Finns det någon själ bakom detta öga? I ögat avspeglas parken, och parken ses i slutet av vinjetten som en ögonglob. Maktbalans som en av seriens grundkonflikter etableras här. Vem granskar vem, och i förlängningen, vem styr vem? Vi finner också en ledtråd om vad som komma skall: den robot som sitter och spelar piano lyfter plötsligt sina händer från pianot men det fortsätter att spela (vink till Club Silencio-scenen i Mulholland Drive?). Skvaller om annalkande autonomi. Mer säger jag inte.
Denna vinjett gör pastisch på en skapelseberättelse. Det första vi ser är vad som ser ut som en sol som stiger, men vi inser snart att det är en lampa i ett labb. Westworld är en artificiell värld, liksom de som bebor den, och skaparen leker Gud. Vi får se en människorobot konstrueras, steg för steg, på samma sätt som ett piano strängas. Flera gånger ser vi närbilder på ett öga, själens spegel. Finns det någon själ bakom detta öga? I ögat avspeglas parken, och parken ses i slutet av vinjetten som en ögonglob. Maktbalans som en av seriens grundkonflikter etableras här. Vem granskar vem, och i förlängningen, vem styr vem? Vi finner också en ledtråd om vad som komma skall: den robot som sitter och spelar piano lyfter plötsligt sina händer från pianot men det fortsätter att spela (vink till Club Silencio-scenen i Mulholland Drive?). Skvaller om annalkande autonomi. Mer säger jag inte.
2. Twin Peaks
Jag tror att en anledning till att så många människor har en positiv upplevelse av Twin Peaks är att man tvingas in i ett mikromeditationspass av att se seriens vinjett. Den är nästan dubbelt eller tre gånger så lång som de andra vinjetterna här i listan, den är ganska händelselös, väldigt långsam med repetitiv musik, men å så hypnotisk. Jag vet ingen annan vinjett som är så stämningsskapande. Så vad är det vi ser? Vi får inte se några människor, bara bilder på natur och den lokala industrin. Det har sin poäng. Twin Peaks, både som samhälle och geografisk plats, kan sägas vara seriens huvudperson. Det är som bekant en småstadsromantisk skildring av ett samhälle där det bara finns ett hotell, ett café och en pub, där alla känner alla, och där alla invånare tillsammans är större än summan av delarna. Det är detta som till slut kväver Laura Palmer, men också detta som gör mordet så personligt för alla. Den omgivande naturen får symbolisera mörka krafter - många talar om att det finns ondska i skogen, ugglorna sägs bära på en hemlighet och Log Lady kan se in i framtiden med sitt vedträ - men den kommer också att stå för frihet och spiritualitet med Agent Coopers underbart naiva förkärlek till barrträd och hajker.
Jag tror att en anledning till att så många människor har en positiv upplevelse av Twin Peaks är att man tvingas in i ett mikromeditationspass av att se seriens vinjett. Den är nästan dubbelt eller tre gånger så lång som de andra vinjetterna här i listan, den är ganska händelselös, väldigt långsam med repetitiv musik, men å så hypnotisk. Jag vet ingen annan vinjett som är så stämningsskapande. Så vad är det vi ser? Vi får inte se några människor, bara bilder på natur och den lokala industrin. Det har sin poäng. Twin Peaks, både som samhälle och geografisk plats, kan sägas vara seriens huvudperson. Det är som bekant en småstadsromantisk skildring av ett samhälle där det bara finns ett hotell, ett café och en pub, där alla känner alla, och där alla invånare tillsammans är större än summan av delarna. Det är detta som till slut kväver Laura Palmer, men också detta som gör mordet så personligt för alla. Den omgivande naturen får symbolisera mörka krafter - många talar om att det finns ondska i skogen, ugglorna sägs bära på en hemlighet och Log Lady kan se in i framtiden med sitt vedträ - men den kommer också att stå för frihet och spiritualitet med Agent Coopers underbart naiva förkärlek till barrträd och hajker.
1. Mad Men
Serien handlar om den moderna kapitalismens framväxt och den kreativa revolutionen inom reklamvärlden, och vinjetten är lika stilren som reklamen som produceras för Sterling Cooper. Den är kort och koncis, och följer en cirkelkomposition: en man kliver in på ett kontor, allt faller samman, han faller nerför skyskrapan med reklambilder som fladdrar förbi, och det hela avslutas med att han är på kontoret igen. Så även i serien - i sju säsonger återvänder vi till ett rökigt kontor, det är en konstant. Vem är denna man som faller? Å ena sidan representerar han de flesta kontorsnissarna, många på bristningsgränsen, och med olika metoder för att hantera sina tomma liv (LSD, otrohet, dyr konst, Hare Krishna). Samtidigt är det just Don Draper som står i fokus, och mysteriet kring hans förflutna är en av seriens drivkrafter. Byggnaden han faller från signalerar en vertikal maktordning, en tydlig hierarki, där den vita mannen står högst upp. Jag tänker på en scen specifikt, där några på kontoret kastar vattenballonger på demonstrerande afroamerikaner. Men den fallande mannen kan också tänkas illustrera en delvis förändrad maktordning, något som utvecklas i serien ju längre in på 60-talet den kommer.
Serien handlar om den moderna kapitalismens framväxt och den kreativa revolutionen inom reklamvärlden, och vinjetten är lika stilren som reklamen som produceras för Sterling Cooper. Den är kort och koncis, och följer en cirkelkomposition: en man kliver in på ett kontor, allt faller samman, han faller nerför skyskrapan med reklambilder som fladdrar förbi, och det hela avslutas med att han är på kontoret igen. Så även i serien - i sju säsonger återvänder vi till ett rökigt kontor, det är en konstant. Vem är denna man som faller? Å ena sidan representerar han de flesta kontorsnissarna, många på bristningsgränsen, och med olika metoder för att hantera sina tomma liv (LSD, otrohet, dyr konst, Hare Krishna). Samtidigt är det just Don Draper som står i fokus, och mysteriet kring hans förflutna är en av seriens drivkrafter. Byggnaden han faller från signalerar en vertikal maktordning, en tydlig hierarki, där den vita mannen står högst upp. Jag tänker på en scen specifikt, där några på kontoret kastar vattenballonger på demonstrerande afroamerikaner. Men den fallande mannen kan också tänkas illustrera en delvis förändrad maktordning, något som utvecklas i serien ju längre in på 60-talet den kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar