Jag spenderade förmiddagen men att scrolla genom olika kommentarsfält i studiesyfte och *surprise*: det finns en sjuhelvetes massa hat därute på internet, helt orimliga mängder (tänkte först infoga lite kommentarer som jag stötte på men inser att det helt går emot det jag säger i den här texten). Inte en helt fräsch spaning kanske. Men jag insåg också att detta hat, det kommer faktiskt från alla håll.
Ja, hur ska man egentligen reagera på hat. Inte vet jag. Om man får utstå kränkande kommentarer, aggressivitet och hot varje dag är det förståeligt att man till slut lackar. Men när man gör det bemöter man hatet med mer hat. Det finns många aktuella exempel. Den antirasistiska sajten ”Inte rasist, men” gör ofta ett fantastiskt jobb men tenderar också att polarisera debatten om rasism och antirasism. Någon Sverigedemokrats tweet delas och skrattas åt, hånas, kommentarsfältet svämmar över av kommentarer som ”jag tappar hoppet om mänskligheten” och ”hur j*vla dum i huvudet får man vara?”
Så ofta ser jag dem, kommentarer som ”jag orkar inte mer”, ”jag blir äcklad” och ”vart är världen på väg?”, hela tiden alltså, någon som på Facebook gräver fram vad något troll har sagt i ett kommentarsfält och fullständigt lackar ur. Jag är själv en passionerad debattör och har gjort mig skyldig till liknande kommentarer, så på ett känslomässigt plan är jag helt med. Men att argumentera när man är som argast är inget framgångsrecept. Mycket av det jag läste i förmiddags är totalt antiintellektuellt. Sajter som Nyheter24 häller bara bensin på elden: vad som helst tycks släppas igenom och det mesta är ointelligent, okunnigt och dåligt skrivet. Sensationsjournalistisk, javisst.
Ambitionen är god (typ): man vill ta debatten. Men på internet blir det sällan en debatt i verklig mening, det blir sällan ett konstruktivt utbyte av idéer utan oftast en skrikfest. Det tycks finnas någon bakomliggande ”demokratisk idé” om att alla har rätt att tycka till om precis vad som helst. För all del, gör det. Men jag tänker inte lyssna.
Och varför, jo: för att den skadliga polarisering som blir en följd av den hetsiga stämningen på sociala medier ger en skev avspegling av verkligheten. Låt oss påminna oss om en debattartikel som publicerades i DN för en tid sedan. Den säger just att sociala medier inte avspeglar en allmän opinion utan ger luft åt extremer. ”Åskådare förleds att tro att en opinion satts i rörelse eller att ett ’drev’ pågår, trots att det i själva verket kanske bara rör sig om ett fåtal uttalanden.”
Jag menar inte att förminska eller ignorera näthatet, det måste förstås som fenomen, analyseras, bekämpas (anmäl!) och hanteras (skrik i en kudde!), men det görs inte bäst genom att angripa varje enskild kommentar. Även ni tappra själar som lägger ner tid på att formulera mer pedagogiska kommentarer – räkna inte med att någon lyssnar. Så, en uppmaning till alla: ge inte hatarna luft. Sprid inte hatkommentarer, skriv inte hatsvar (och alltså, lika mycket för er egen skull. Det hat som cirkulerar på nätet kan knäcka vem som helst – näthaters gonna hate.) Anamma inte idén om att den som skriker högst vinner. Jag försöker lära mina förskolebarn att man inte har rätt att slå någon trots att den andra slog först. Debatter måste oftast tas, men de måste inte tas i Nyheter24s kommentarsfält.
