Emma Watson: kommentar

Kanske är passade att kommentera hela Emma Watson-cirkusen då jag faktiskt delade hennes tal förra veckan.  För det har blivit lite av en cirkus. Speciellt pr-kuppen är ett stort frågetecken. Hanna Fahl skriver bra: ”Man hotar alltså en människa med att sprida privata bilder, för att visa det vidriga med att hota någon med att sprida privata bilder, vilket måste vara den mest korkade och missriktade ”social media marketing” någon utfört sedan den sorgliga och ödesdigra dag då konceptet ”social media marketing” uppfanns/knackade sig ut ur det osande infekterade drakägg som Satan ruvat på i helvetet.” Haha.

Anyhow. Kritik mot talet har kommit från alla möjliga håll och den mest relevanta aspekt är väl denna: att Emma Watson säger det uppenbara, det feminister har vetat sedan kampen inleddes, det vill säga, att feminism inte är synonymt med manshat. Detta är förstås sant och jag kan förstå frustrationen. Feminister har jobbat med frågan längre än vad Emma har vandrat på jorden, samtidigt som Emma i egenskap av kändis kan gå upp på en scen, "state the obvious" och höjas till skyarna.

Men så länge det Emma säger inte är felaktigt utan bara uppenbart (vilket jag anser), så menar jag också att det finns ett värde i att ena den stora massan människor, vilket talet tycks ha gjort. För oss feminister må det Emma säger vara uppenbart, för andra mindre uppenbart. Men i tider av ökad högerextremism och kvinnofientlighet är det viktigt att begreppet feminism får en positiv laddning. Och för att detta ska ske måste man arbeta på flera fronter samtidigt. Emma Watson och den stora scenen fyller trots allt en viktig funktion här. Förhoppningsvis leder det till fördjupad debatt. Over and out. 

Ord/uttryck man borde använda oftare

Livet blir så mycket roligare om man använder härliga ord och uttryck som t.ex:

*Rajtantajtan
*Fanskap
*Krackelera
*Putt
*Bjebb
*Flärd
*Kalufs
*Happy camper
*Makabert
*Fart och fläng

R.I.P. True Detective

Vaknade upp till denna nyhet i morse:

VADAN DETTA?

Har True Detective blivit någon form av välgörenhetsprojekt för gamla b-skådisar? Vince Vaughn som alltså är känd för klassiker som:

.. ska nu medverka i den hyllade serien True Detective. Och inte nog med det, The Fast and the Furious-regissören ska tydligen regissera de två första avsnitten. Man ba QUE??

Jag kan inte tolka det på annat sätt än att serien har blivit ett vattenhål för gamla b-skådisar och b-regissörer som törstar efter att skapa något med mening så här på sina äldre dar. Man råkade bara bortse från det fundamentala faktum att MATTHEW MCCONAUGHEYS FRAMGÅNG ÄR INTE ETT BEVIS PÅ ATT ALLA GAMLA B-SKÅDISAR KAN.  Det enda som hade varit värre hade varit om Adam Sandler fått en roll.

Childish Gambino, also known as Troy

Cool kille, cool video, cool låt.

Ever think about that?

8 anledningar att älska Gbg

#1 Eriksberg

Bostadsområde på Hisingen precis vid vattnet. Ganska nybyggt, på ett sjukt snyggt sätt.

#2 Man åker spårvagn

#3 da Matteo

Bästa kaffestället

#4 Burgersson och the Barn

Två grymma hamburgehak

#5 Majorna

I Majorna har FI 27% och vissa hus ser ut så här

#6 Dirty Records och Andra Långgatan

#7 Havet

#8 Clara och Marcus

Min syster och hennes pojkvän. Kanske inte ett allmängiltigt argument men ändå.

[hype] [litteratur] Vill ha dig så illa

”Nyårsafton närmar sig. Det har gått ett år. Det är underligt. Gymnasiet varade en evighet. En eftermiddag kunde pågå i veckor. Jag gjorde streck i matteboken, ett för varje minut som var kvar, för att sen stryka över dem. Tiden var trög som sirap. Bänken borta på Bellmansgatan där Lea, Beate, du och jag, Roozbeh och Olof jämt satt och rökte. Vi fick på något konstigt vis alltid plats. Ingen trillade av. Jag var övertygad om att jag skulle vara ihop med dig, bästa vän med Beate och bosatt i Stockholm för evigt. Gymnasiet är över. Att bli vuxen är att slitas i stycken.”   

Aj mitt hjärta.

I centrum för Gunnars nya roman Vill ha dig så illa står sex stycken vilsna postgymnasister: Channa, Beate, Lea, Jeppe, Olof och Roozbeh. Relationerna dem emellan prövas av något som hände en nyårsnatt och de famlar efter något som kan hålla dem samman när skolan tar slut. Men allas livskriser kommer i vägen.

Det är en skildring av den vilsenhet som utmärker sig för tiden efter studenten. Det svåra i att plötsligt bli vuxen och ha en egen tvättmaskin att ta hand om, att bjuda på lammstek och dricka vin i dyra vinglas som om inget hade hänt, när hela ens värld i själva verket har rasat samman. En panik inför livet som resulterar i en nästan desperat vilja att känna sig trygg i en annan person.

I den vardagliga träffsäkerheten finns stor humor. I en episod har kompisgänget Twin Peaks-maraton (bara en sån sak. Detta sätt att umgås som är så speciellt för gymnasietiden). Olof tröttnar. ”Själv hade han klätt ut sig till Bob med en grå och vansinnigt ful peruk, blå jeansjacka. Så fort någon såg på honom höll han ögonen och munnen så där sjukligt uppspärrade. Han hoppade runt lite och dök upp bakom soffan med ett vrål. Han tröttnade, fick ont i käkarna. Orkade inte sitta och glo på teve hela natten”.  

Vill ha dig så illa är en väldigt kompakt roman med fantastiska porträtt. Gunnar har en alldeles särskild förmåga att skildra relationer. Det känns som att jag känner och är alla sex personer på samma gång. Killarna som känner så mycket men håller det inne tills de nästan exploderar, tjejerna som jämför sig med varandra och försöker styra förhållandena med sin känslomässiga mognad. Men bakom ytan finns också sex stycken helt olika personer, effektfullt uppmålade med ett språk som rinner som vatten.

Jag är övertygad om att alla på ett eller annat sätt kan känna igen sig i denna roman. Om man inte fortfarande befinner sig i den postgymnasiala stressbubblan finns nog känslan av den kvar i kroppen för de flesta, någonstans där inne. Åtminstone gör den det för mig. Vill ha dig så illa är Gunnars starkaste roman hittills och känns i hela kroppen. Tack käre hyresvärd.