söndag 31 augusti 2014

Rapport från björkarnas stad

Umeå är staden där man tar bort LIK från LIKSOM ("jag är som trött"), där stadsdelarna heter ”Öst på stan” och ”Väst på stan”, där typ alla håller på med musik och där mjölken heter Norris och ser ut så här:

En superhjälteko

Jag råkade tajma min vistelse nu i helgen med den helt ideellt drivna festivalen ”Kulturhusfestivalen”. Musiker, konstnärer och eldsjälar från alla håll har hjälpts åt att bygga upp de gamla lokstallarna till ett mindre festivalområde där man kan köpa tabolue- och hummusrulle för 25 kronor (alltså: 25 kronor) och lyssna på lokala band. Très bien! Mina kära, underbara vän Julia (Årets Ninja) spelade (gå in och likea hennes Facebooksida vettja! Där kan man också lyssna på några av hennes underbara låtar) och bandet Nattskärran, som påminner om the XX och Deer Tracks. I like! Här kan ni höra deras EP Talliden.





"Konsten är det som gör livet intressantare än konsten" - ja, kanske det.

Jag hann också se det nya Bildmuseet som ligger jättevackert vid älven. Just nu visas utställningen Right is Wrong: en häftig samling kinesisk konst från fyra decennier. Jag blev kär!

Bildmuseet är gratis = kulturen tillgängliggörs och öppnar upp staden. Som det ska vara!


fredag 29 augusti 2014

[film] Tom à la Ferme

Hela hipstervärldens drömpojke Xavier Dolan är tillbaka med sin fjärde långfilm, den psykologiska thrillern Tom à la Ferme (Tom at the Farm). Berättelsen i korthet: Tom åker till den gård som tillhör hans döda pojkväns familj, i samband med dennes begravning. Väl på plats upptäcker han att mamman inte känner till sin son Guillaumes sexuella läggning utan svär över att den påhittade flickvännen Sarah inte dyker upp – en lögn som Guillaumes bror Francis är skyldig till och som han minsann tänker upprätthålla.

Francis håller Tom i ett järngrepp och trots (eller tack vare?) hans ilskna homofobi uppstår en homoerotisk och sadomasochistisk spänning mellan dem. Vi ser också något som liknar Stockholmssyndromet när Tom börjar acceptera och underkasta sig Francis psykologiska påtryckningar. Det är en otäck skildring av maktutövande.

Det finns vissa likheter med Polanskis The Tenant – i båda filmerna blir huvudkaraktären mer eller mindre besatt av någon som gått bort och glider långsamt in i den personens forna liv. Tom lämnar inte gården direkt efter begravningen utan stannar trots den högst fientliga stämningen. Han sover i Guillaumes säng och dras in vardagssysslorna: mjölka korna, städa ladugården, förlösa kalvar. Det blir som ett försök att hålla fast vid det förflutna, en ovilja eller oförmåga att ta farväl av pojkvännen.  

Toms agerande är inte alla gånger förutsägbart vilket ger filmen ett krypande obehag. Vad som driver brodern eller vad som ligger i det förflutna lämnas också relativt osagt. Men denna oförutsägbarhet är också filmens svaghet, det finns en viss godtycklighet över händelseförloppet. Slutscenen är jättehäftig men kapas väldigt tvärt.

Tom à la ferme är långt ifrån lika explosiv som Laurence Anyways – färgskalan är dov och musiken diskret nu när han har övergått till thrillergenren. Dolan är bildkonstnär och hans sinne för komposition är påtagligt. Landskapet speglar på många sätt Toms inre landskap, det präglas av en känsla av övergivenhet, ensamhet, död. Överlag tycker jag Dolan bemästrar thrillergenren, med undantag för några tillfällen när han blivit lite övertydlig och klämmer till med repliker som: ”Vi kan ta en tur genom majsfältet. Något du kommer minnas länge… Vi är ju i oktober och majsen är rakbladsvass nu.”

Maktspelet och personförväxlingarna är filmens styrka. I en av de starkaste scenerna tvingar Francis Tom att hitta på ett samtal med flickvännen Sarah för modern. Tom improviserar. ”Hon sa: i dag är det som om en del av mig har dött. Jag hittar inte orden för att beskriva tomrummet jag måste fylla. Du är obetydlig. Du är ingenting. Du är totalt värdelös, för du var inte kapabel att förhindra hans död .” Tom som person synliggörs således genom andra karaktärer: genom Sarah, genom Francis och genom Guillaume. Det krävs finkänslighet och talang för att skildra den typen av sociala samspel. Dolan har vad som krävs, och lite därtill.   

Publicerades på Ergos webb i dag och kommer i den tryckta tidningen i början av september

torsdag 28 augusti 2014

En vänlig påminnelse i tider av Paradise Hotel

Hörrni. Begreppet "white trash" är inte särskilt fräscht. Snälla, kan vi sluta använda det.

Begreppet myntades för snart tvåhundra år sedan i USA. USA för tvåhundra år sedan var ett slavsamhälle, ett samhälle med en järnhård ras- och klasshierarki, och "white trash" användes för att beskriva den vita underklass som trots sin hudfärg befann sig (typ) lika långt ner i samhällshierarkin som slavarna.

Det säger sig självt att det är ganska bedrövligt att beskriva någon grupp av människor som skräp, men det jag tror få tänker på är att beteckningen också är en rest av den rashierarki som långt in på 1900-talet rådde i USA. På samma sätt som (det förr existerande) begreppet "kvinnolitteratur" markerar att normen för litteratur är manlig så förutsätter begreppet "white trash" att normen för "trash" är svart. Annars hade man inte behövt betona vitheten utan det hade bara hetat "trash".

Alla borde se detta supermegabra avsnitt av Kobra, det säger det jag försöker säga fast mycket bättre: (bäst är delen med filmvetaren Hynek Pallas, ca 17 minuter in)

tisdag 26 augusti 2014

[musik] The Radio Dept.

Dagens musiktips: Lundbaserade The Radio Dept. Har bland annat två låtar med i filmen Marie Antoinette! Stämningsfullt och riktigt vackert.


måndag 25 augusti 2014

Jag tror valrörelsen 2014 börjar bli lite trött

I lördags höll Åsa Romson sitt sommartal, där hon efterlyste debatt om klimatet. [till Reinfeldt]: "Säg tid och plats så kommer jag och vi tar debatten". Två dagar senare skriver Lena Ek en debattartikel i SvD som riktar sig till Margot Wallström (tydligen tippad miljöminister vid regeringsskifte. Var det bara jag som utgick från att det var utrikesministerposten som var aktuell för henne?! Vem skulle göra det bättre är Margot?!). Debattartikeln avslutas i vilket fall med "Du är välkommen att höra av dig om tid och plats för debatt om vad våra olika regeringsalternativ innebär för miljön och klimatet. Jag kommer." Did she just..?  

Nej, det är ingen blinkning till Åsa Romson då Ek inte är intresserad av Romson utan av Wallström, det är bara en pinsam retorisk stöld (eller ett sammanträffande, who knows, men det ger oavsett stöd för min tes att höger- och vänsterretorik malts ner till en enda röra). Jag gillar det här exemplet: det synliggör den retoriska "stöld" som ständigt sker mellan högern och vänstern. Skillnaden är att den här stölden är mer klumpigt genomförd än andra då den är nästintill ordagrann. Man tar så mycket av varandra att man tillslut skapat sig ett väldigt snävt retoriskt utrymme som alla partier trängs på. Resultatet är att partiledardebatter blir ett maraton i vem som flest gånger och med mest eftertyck kan säga att de vill ha MINDRE PAPPERSARBETE FÖR LÄRARNAAAA! 

Jag efterlyser lite hardcore ideologisk debatt, tack.    

Great news everyone

Jag upptäckte i dag att H&M sponsrar min blogg. Gött!