Ever think about that?

8 anledningar att älska Gbg

#1 Eriksberg

Bostadsområde på Hisingen precis vid vattnet. Ganska nybyggt, på ett sjukt snyggt sätt.

#2 Man åker spårvagn

#3 da Matteo

Bästa kaffestället

#4 Burgersson och the Barn

Två grymma hamburgehak

#5 Majorna

I Majorna har FI 27% och vissa hus ser ut så här

#6 Dirty Records och Andra Långgatan

#7 Havet

#8 Clara och Marcus

Min syster och hennes pojkvän. Kanske inte ett allmängiltigt argument men ändå.

[hype] [litteratur] Vill ha dig så illa

”Nyårsafton närmar sig. Det har gått ett år. Det är underligt. Gymnasiet varade en evighet. En eftermiddag kunde pågå i veckor. Jag gjorde streck i matteboken, ett för varje minut som var kvar, för att sen stryka över dem. Tiden var trög som sirap. Bänken borta på Bellmansgatan där Lea, Beate, du och jag, Roozbeh och Olof jämt satt och rökte. Vi fick på något konstigt vis alltid plats. Ingen trillade av. Jag var övertygad om att jag skulle vara ihop med dig, bästa vän med Beate och bosatt i Stockholm för evigt. Gymnasiet är över. Att bli vuxen är att slitas i stycken.”   

Aj mitt hjärta.

I centrum för Gunnars nya roman Vill ha dig så illa står sex stycken vilsna postgymnasister: Channa, Beate, Lea, Jeppe, Olof och Roozbeh. Relationerna dem emellan prövas av något som hände en nyårsnatt och de famlar efter något som kan hålla dem samman när skolan tar slut. Men allas livskriser kommer i vägen.

Det är en skildring av den vilsenhet som utmärker sig för tiden efter studenten. Det svåra i att plötsligt bli vuxen och ha en egen tvättmaskin att ta hand om, att bjuda på lammstek och dricka vin i dyra vinglas som om inget hade hänt, när hela ens värld i själva verket har rasat samman. En panik inför livet som resulterar i en nästan desperat vilja att känna sig trygg i en annan person.

I den vardagliga träffsäkerheten finns stor humor. I en episod har kompisgänget Twin Peaks-maraton (bara en sån sak. Detta sätt att umgås som är så speciellt för gymnasietiden). Olof tröttnar. ”Själv hade han klätt ut sig till Bob med en grå och vansinnigt ful peruk, blå jeansjacka. Så fort någon såg på honom höll han ögonen och munnen så där sjukligt uppspärrade. Han hoppade runt lite och dök upp bakom soffan med ett vrål. Han tröttnade, fick ont i käkarna. Orkade inte sitta och glo på teve hela natten”.  

Vill ha dig så illa är en väldigt kompakt roman med fantastiska porträtt. Gunnar har en alldeles särskild förmåga att skildra relationer. Det känns som att jag känner och är alla sex personer på samma gång. Killarna som känner så mycket men håller det inne tills de nästan exploderar, tjejerna som jämför sig med varandra och försöker styra förhållandena med sin känslomässiga mognad. Men bakom ytan finns också sex stycken helt olika personer, effektfullt uppmålade med ett språk som rinner som vatten.

Jag är övertygad om att alla på ett eller annat sätt kan känna igen sig i denna roman. Om man inte fortfarande befinner sig i den postgymnasiala stressbubblan finns nog känslan av den kvar i kroppen för de flesta, någonstans där inne. Åtminstone gör den det för mig. Vill ha dig så illa är Gunnars starkaste roman hittills och känns i hela kroppen. Tack käre hyresvärd.   

He For She

Känner mig lite stolt på något sätt. Go Emma!

Dagens wtf

Joey Bada$$

Svart måndag

Kan man kommentera SDs framgång på annat sätt än att bara skrika i ren ångest? 780 000 människor. Hur ska man hantera det. Vad ska man göra.

De senaste veckorna har stora delar av mitt Facebooknyhetsflöde totalt bombarderats av antirasistiska budskap. Det har spridits klipp där SD-politiker fullständigt gör bort sig, det har länkats till artiklar om fruktansvärda avslöjanden, folk har erbjudit sig att vara ”digital valstuga” och ta debatten med alla som övervägt SD, in i det sista. Det har fyllt mig med hopp. Enligt mitt nyhetsflöde har det rått total konsensus i denna fråga: fuck SD. And yet, var åttonde väljare sympatiserar med dem. 780 000 människor. Vilka är de??? Jag ser dem i alla fall inte bland mina 600 Facebookvänner. 

Jag hade en gammal klasskompis som sympatiserade med SD och som använde Facebook som plattform för att lägga upp väldigt osköna grejer som t.ex. ett ”skämt” om hur det borde vara okej att köra på svarta människor när det är mörkt eftersom ”afrikaner våldtar svenska tjejer och skyller på att de är lätt klädda”. Där gick min gräns – jag skrev till personen i fråga och förklarade hur illa berörd jag blev av skämtet, och att jag tänkte ta bort hen på Facebook. Jag fick som svar 1) det inte var något skämt och 2) att alla har rätt till sin åsikt. Jag orkade inte svara.

Handlade jag rätt? Kanske inte. Jag antar att jag borde ha tagit debatten, men å andra sidan, hur hög nivå hade den kunnat hålla? Jag tycker egentligen inte att det är min skyldighet att på min Facebooksida stå ut med grov rasism för att undvika att stänga någon grupp ute, men faktum kvarstår – denna gamla klasskompis utanförskap förstärktes, om än marginellt, av att jag tog bort hen på Facebook.

Att bo i studentstaden Uppsala och plugga statskunskap är också att inte vara i kontakt med Sverigedemokraterna. De är ett nästan abstrakt hot, en grupp människor som vi vet finns och som vi kämpar emot men som vi ärligt talat aldrig ser eller möter. Och detta illustrerar så väl själva kärnan i problemet: hur splittrat det svenska samhället är. Var åttonde väljare är SD-sympatisör. Hur många känner du? Just det. Det är ett problem.